Har ägt denna luftkonditionering i lite drygt ett år och är väldigt besviken. Om man ser till prislappen och egenskaperna på papperet så låter det som en bra produkt, men i praktiken är den kraftigt underpresterande och inte alls värd sina pengar. Så länge man har den igång så svalkar den någorlunda, men så fort du stänger av den dröjer det kanske en kvart innan rummet har återgått till samma höga temperatur som det var från början, vilket alltså innebär att kylförmågan i själva verket inte alls är särskilt bra utan maskinen fungerar mer som en högljudd och väldigt dyr fläkt. Det kan ju även påpekas att rummet i fråga är c:a 15 kvadratmeter stort, och med tanke på att EXP09HN1WI enligt produktegenskaperna ska kunna kyla en yta på upp till 40 kvadrat, dvs mer än dubbla storleken, så är det verkligen inte OK att den knappt kan göra sitt jobb här.

Jag har, som ett stort fan av Star Ocean-serien och Tri-Ace spel överlag, länge sett fram emot den femte delen i serien, men dessvärre måste jag säga att det inte alls lever upp till mina förhoppningar. Ett av de mest störande momenten i spelet är backtracking. Jag skojar inte om jag säger att minst 25% av min totala speltid har gått åt enbart till att ta mig igenom områden som jag redan besökt flera gånger, bara för att antingen storyn tar mig tillbaka dit eller något av spelets alla sidouppdrag. Dessa sidouppdrag finns det en hel uppsjö av, och i 9 fall av 10 går de ut på att du ska till ett område du redan utforskat för att spöa nån fiende, samla material eller dylikt. Många gånger leder separata sidouppdrag till samma plats, men de är inte tillgängliga samtidigt och du får alltså inte möjligheten att kombinera dem utan tvingas återvända flera gånger om vid olika tillfällen. Nu kanske vissa suckar och tänker att "Du måste ju för fasen inte göra sidouppdragen", men grejen är att vissa av dem låser upp nya förmågor som man inte kan få på annat sätt, så vill man inte missa dem är man tvungen att göra allt. Något som brukar hyllas i Star Ocean-sammanhang är stridssystemet, men i detta fallet är jag faktiskt inte särskilt imponerad alls, och det beror i första hand på en viss mätare på högersidan av skärmen. Poängen med den är att man, genom att prestera bra i strid, ska kunna få bonusar i form av ökad EXP, Fol (valutan i spelet) och SP, och om man presterar dåligt så sjunker istället mätaren. Spelet använder ett slags sten-sax-påse-system i strid, vilket innebär att snabba attacker kan avbryta starka, starka attacker kan förstöra försvaret hos nån som blockerar, och blockering skyddar mot snabba attacker och kan följas upp av en kontring. Tanken är god, men det är dessvärre väldigt dåligt genomfört. Det som förstör allt är det faktum att kontrollen inte är 100% responsiv, dvs det du väljer att göra sker inte på direkten utan har en fördröjning. Det som behövs för att ett sånt här system ska fungera i praktiken är ett fullständigt medgörligt kontrollschema, men här kan man alltså inte avbryta en attack/blockering för att göra en annan även om man ser att fienden är på väg att göra en som är effektiv mot din egen (vilket händer väldigt ofta i sista ögonblicket innan man ska utföra den). Detta leder till att man större delen av tiden går runt med en bonusmätare som är lite drygt halvfull (pga att det går snabbt upp till den nivån men sen betydligt långsammare) utan att aldrig riktigt få nån ärlig chans att höja den ytterligare. Lyckas man mot förmodan med den bedriften så räcker det oftast med en attack från en fiende för att förstöra något som tagit dig kanske 10 strider att bygga upp. Några fler störningsmoment: 1. Fidel, huvudpersonen i berättelsen, är den mest karaktärsbefriade ledargestalt jag beskådat på flera år. Trots att han faktiskt talar i spelet så upplever jag honom som personlighetslös så till den grad att jag nog vill påstå att det vore bättre om han var tyst. (något jag normalt är emot i spelsammanhang) Resten av ensemblen, beståendes av copy+paste:ade klysch-karaktärer som den mystiska lilla flickan, den storbystade fanservice-bruden, barndomsvännen som är kär i huvudpersonen, m.fl., är också väldigt ointressant, vilket blir ett problem i och med att jag då inte blir berörd av storyn. "Tragiska" saker händer, musiken blir nedstämd och jag förstår att det är tänkt att jag ska bli lite ledsen, men när man inte känner något för nån i spelet så försvinner hela poängen. 2. Grafiken i spelet är högst medelmåttig. Texturerna är skarpa, men själva designen på världen är fruktansvärt tråkig och framförallt har de valt ett väldigt märkligt färgschema. Alla färger är urvattnade, som om de lagt nåt slags filter ovanpå allt som tar bort det som gör att färgerna sticker ut och blir levande. Jag tycker ofta att det kan vara jättemysigt att komma till stora grönområden i rollspel eller lalla runt i nån tät skog, men när grönt snarare är grå-grönt så försvinner mycket av magin. 3. Det blir titt som tätt pauser i dialogen till synes helt utan anledning, där karaktärerna under flera sekunder bara står och tittar utan att göra någonting alls och sedan därefter fortsätter konversationen. 4. Medlemmar lämnar ofta partyt en stund för att sedan återvända lite längre fram i storyn. Detta vore inget problem i sig om det inte vore för det faktum att när någon försvinner så tas utrustning och class-föremål bort från den karaktären så att man måste equippa dem igen när de kommer tillbaka. Detta blir snabbt betydligt mer störande än det låter på grund av hur ofta det faktiskt sker. 5. Spelet är kort. Okej, jag klockade in på runt 25 timmars speltid, men det var efter att av OCD-skäl ha plöjt igenom varenda sidequest i hela spelet, och det är det som tar överlägset mest tid. Gissningsvis så tog själva huvudstoryn c:a 10 timmar, vilket är väldigt lite för ett RPG. Nu är väl den korta speltiden egentligen bara bra för min del eftersom jag trots allt inte gillade spelet särskilt mycket, men jag anser ändå att det bör tas upp så att folk inte köper det och förväntar sig en story på 20+ timmar. Jag orkade trots alla bristerna ta mig igenom hela spelet, men jag kan inte rekommendera det alls såvida man inte redan är ett väldigt inbitet Star Ocean-fan. Eller ja, nu när jag tänker efter så kanske det faktiskt vore bra om man inte spelat någon av föregångarna, eftersom man då kanske inte blir lika besviken över det faktum att detta är en av de sämsta delarna i serien.

Efter att mer än ett år har gått sedan releasen så känner jag att jag har fått lite distans till spelet och faktiskt kan ge det ett rättvist omdöme. Som ett jättefan av Souls-serien (Demon's Souls + Dark Souls 1-3) så såg jag väldigt mycket fram emot Bloodborne, och när jag väl fick chansen att spela igenom det så kände jag mig jättenöjd. Nu när jag i efterhand återkommit till spelet så är jag mer klarsynt och kan inte blunda för dess brister. 1. Tråkig värld. Jag kan inte komma på ett enda område i hela spelet som faktiskt är underhållande och får mig att tänka att jag ser fram emot att komma dit. När jag nu häromdagen, efter c:a ett års uppehåll, började spela spelet för tredje gången så tog det mig ungefär 10 timmar att inse att "Nej, jag kommer faktiskt inte orka ta mig an Yahar'gul, Nightmare Frontier, Lecture Building, Nightmare of Mensis, m.fl. igen, för det är helt enkelt inte roligt." Således slutade jag spela och ångrade att jag slösat bort de där 10 timmarna på något som inte kommer slutföras. 2. Chalice dungeons. Bloodborne är en ren mardröm för folk som, liksom jag, gillar att ta alla trophies/achievements i From Softwares spel. I Bloodbornes fall innebär det nämligen att man måste göra en hel uppsjö av s.k. "Chalice dungeons", som man får åtkomst till genom att hitta en chalice på ett eller annat sätt och sen samla material för att kunna öppna porten. Dessa dungeons och den enorma mängd tidsödslande som de innebär är något av det tråkigaste jag upplevt i spelväg någonsin; främst för att själva designen inne i dem är extremt oinspirerad och repetitiv (tänk dig sisådär 10 olika rum som copy-pastats och som du sen måste göra om och om igen i minst 10 timmar). Och då har jag inte ens nämnt Cursed and Defiled Chalice, som är en man måste göra för att kunna få alla trophies. I den så är spelarens HP halverad medan fienderna fortfarande gör lika mycket skada som vanligt, vilket alltså innebär att om du blir träffad så är risken stor att du är död. Addera sedan till ekvationen att man ska lyckas spöa TRE bossar under de förutsättningarna. Det blir inte utmanande; bara orättvist. Det finns ett ord som summerar det bra: Artificiell svårighetsgrad. Det innebär att istället för att öka svårighetsgraden genom att exempelvis göra förändringar i fienders rörelse- och attackmönster så gör man en direktpåverkan på fiendernas eller, som i detta fallet, spelarens stats (oftast i form av förändrad HP och attackstyrka). Det är i regel en lösning som folk inom branschen ser ner på, av den simpla anledning att det är ett tydligt bevis på lathet och oengagemang hos spelutvecklaren. Jag har sedan tidigare stor respekt för From Software, men de borde ärligt talat skämmas för att de valt att gå denna vägen istället för att skapa något som faktiskt är utmanande på riktigt. 3. Kameran. Åh herregud, kameran. Den är din absolut största fiende i Bloodborne. Jag har tappat räkningen på hur många gånger den tagit ihjäl mig genom att rycka iväg helt plötsligt åt fel håll eller visa mig insidan av fiender så att jag inte kan bedöma hur jag ska röra mig. Det sistnämnda är framförallt uppenbart mot större fiender och därmed mer eller mindre samtliga spelets bossar. Du har två val; antingen låser du kameran på motståndaren och råkar ut för att den ballar ur fullständigt i närstrid och gör så att du inte kan se nånting, eller så får du låta bli att låsa den på motståndaren, och därmed ägna en stor del av ditt fokus på att rotera den konstant för att ens försöka hänga med i alla snabba rörelser. Man måste alltså välja mellan pest eller kolera. Missförstå mig rätt nu. Kameran är ett ökänt problem i Souls-serien också, men i Bloodborne blir konsekvenserna långt mer ödesdigra eftersom tempot är så mycket högre. Uppskattningsvis så är minst 50% av mina dödsfall relaterade till ett eller annat kameraproblem, och det är verkligen inte okej alls. I grunden är Bloodborne ett bra RPG med ett genomarbetat stridssystem, men samtliga delar i Souls-serien (ja, även 2:an) ligger fortfarande flera steg framför. Om ett Bloodborne 2 ska kunna få mig peppad så måste framförallt områdesdesignen och kamerafunktionaliteten ses över grundligt. Avslutningsvis så kan ju sägas att det inte skulle förvåna mig det minsta om folk som läser detta omdöme ger tummen ner, för användarbasen i From Softwares spel är extremt hängivna, väldigt benägna att blunda för eventuella fel och tycks ta det som ett personangrepp om någon säger något negativt om spelen. Vi får se.

Själva musfunktionerna funkar klockrent, men precis som någon redan har nämnt så gnissar scrollhjulet, vilket är väldigt störande. I början var det helt tyst, men efter ett tag började man höra diskret gnisslande och nu efter c:a 2 månader låter det rent för jävligt. Jag begriper inte hur SteelSeries kan misslyckas med en så vital del av musen.

Har haft denna underbara maskin i några dagar nu och är galet nöjd med den! Har än så länge bara testat lite olika potatisprodukter, men resultatet har gjort att min gamla oljebaserade fritös har fått ställa sig i skamvrån. Det är dessutom väldigt skönt med inbyggd timer, så kan man bara starta fritösen utan att behöva passa maten (bortsett från att möjligtvis skaka lådan efter en stund).

Köpte denna matta efter ett misslyckat köp av Ozone Ocelote World (se separat omdöme om ni vill veta mer) och kan nu, efter c:a två veckors användning, konstatera att det är den bästa musmatta jag nånsin ägt. Funkar klockrent i kombination med min Sensei, med bra glid och hög kvalitetskänsla. Enda anmärkningen är att den låter ganska mycket, men det är inte tillräckligt störande för att motivera en sänkning av betyget.

UPPDATERING: Efter fortsatt användning är jag så illa tvungen att sänka mitt betyg pga att ett problem har uppstått (som jag misstänker gäller alla aluminium-mattor och inte bara denna). När handen vilat på mattan ett tag så värms metallen upp, vilket leder till en reaktion mellan mattan och handen som gör att handen börjar svettas. Inte så att det rinner, men tillräckligt för att skapa friktion som gör att man får svårt att förflytta handen och därmed inte kan kontrollera musen fullt ut. Gillade verkligen mattan i början och hade hoppats på att kunna använda den en lång tid framöver, men nu tvingades jag istället motvilligt återgå till min SteelSeries QcK. ORIGINALOMDÖME: Köpte denna musmatta billigt på en rea hos CDON och detta är mina första intryck efter en stunds användning. - snygg design - bra glid - förhållandevis tyst (vissa aluminium-mattor tenderar att låta mycket vid användning) - gummibeläggning under så den håller sig på plats Jag är med andra ord väldigt nöjd med mitt köp och kan varmt rekommendera denna matta!

Gör gott kaffe och har en schysst design, men riktigt uselt att man med denna, precis som med billigare (sett till normalpriset) Dolce Gusto-maskiner, är tvungen att manuellt bestämma kaffemängd. Det blir aldrig exakt, och därmed får kaffet inte heller rätt karaktär. Ser man till det nuvarande priset på 399 kr så är maskinen helt klart köpvärd, men så snart Flow Stop-varianten sänks i pris kommer jag ersätta min Circolo med en sådan.

Ersatte min gamla iPad 4 med denna och är helnöjd! Att skärmstorleken är lite mindre vänjer man sig snabbt vid, och jag har istället blivit positivt överraskad av hur mycket skönare den är att hålla i och att den väger en bra bit mindre. Skönt också att äntligen ha en surfplatta med Touch ID, vilket jag vant mig vid i min mobiltelefon sen ett tag tillbaka.

Gör sitt jobb, men arbetar långsamt och att döma av ljudnivån när den körs så förbereder den sig på att skjuta iväg sig nånstans bortom stratosfären.