Momentum True Wireless-serien är Sennheisers lyxiga bidrag till det snabbt växande hörlurssegmentet med samma namn. Första generationen fick dock en blandad respons dels för passform men främst för batteriprestandan som Sennheiser nu har korrigerat med True Wireless 2 (eller TW 2).

Förutom att nu erbjuda mycket mer konkurrenskraftig batteritid och ett ordentligt batterisparläge har man också gjort dem aningens mindre/lättare och slängt in ANC (aktiv brusreducering), vilket känns motiverat i denna prisklass.

Då jag pga ovannämnda problem aldrig brydde mig om generation 1 är detta mitt första möte med Sennheiser i den här kategorin. Efter att ha gett fullstora syskonet Momentum (3:e generationen) nära toppbetyg men varit mindre lyrisk över tidigare over-ear och in-ear lurar i Momentum-familjen är det med blandade förväntningar jag packar upp TW 2.

Tanken med Momentum TW 2 är att de ska vara en premiumprodukt och då är det viktigt att det märks och känns i detaljerna från första intrycket. Och visst vilar de små lurarna i sitt tyg-beklädda etui med en snyggt underskattad elegans. ”Made in China”-beteckningen på etuiets undersida ser lite sur ut, men hela paketet känns stryktåligt. IPX4-klassificeringen indikerar att lurarna tål vattenstänk vilket räcker för de flesta sorters träning, men de bör inte utsättas för höga nivåer av smuts, damm och absolut inte sänkas ner i vatten.

Etuiet är drygt 1,5 ggr större i längd och höjd än det för AirPods Pro, men bra mycket mindre än det för Sony WF-1000XM3 och går fortfarande hyfsat lätt ner i en jeansficka. En enskild LED indikerar med grönt, orange och rött mängden återstående batterikapacitet.

Subjektivt upplever jag både komfort och stabilitet som faktiskt jäkligt bra, det har inte hänt mig varken under träningen eller på promenader att lurarna glidit ur eller irriterat mina öron. MEN, som jag själv flera gånger fått erfara, är rätt proppstorlek verkligen A och O och det kräver att man provar ordentligt och jämför även över tid så att både ANC och komfort uppnår bästa resultat.

Lurarna är mindre än förra versionen men fortfarande lite större än AirPods Pro och Jabra 75T och dessutom inte lika avrundade i formen. Har du särskilt små öron kan det eventuellt märkas av, men jag har inte haft problem.

Momentum TW 2 styrs av ett pålitligt touch-gränssnitt, vars kommandon du tacksamt nog kan skräddarsy helt och hållet som du själv vill i Sennheisers ’Smart Control’-app. Du kan t ex skippa röstassistent mot att ha play/pause på båda sidor, så som jag har det.

Via appen kan du även reglera de aktiva funktionerna på/av samt bekanta dig med en riktigt fjantig equaliser, som mer liknar något från en mindfulness-app än ett logiskt verktyg för ljudanpassning.

Obligatoriska ’Smart Pause’ stoppar automatiskt musiken när du tar ut en lur ur örat och man har löst problematiken från föregångaren där lurarna inte gick i korrekt vila/batterispar när de placerades i etuiet.

Men, liksom lite för många trådlösa lurar jag provat, brister det en del i användarvänligheten. Det tar kanske 45 min innan jag för första gången får lurarna att ansluta som de ska både i app och bluetooth-inställningarna (en process som inkluderar b la upprepade försök att sätta lurarna i parkopplingsläge, omstart av telefonen samt installation av en lååångsam mjukvaruppdatering via appen). För att göra det hela värre saknas multiparkoppling, vilket innebär att varje gång du vill byta från enhet 1 till enhet 2 måste först 1 vara frånkopplad, och en ny parkoppling påbörjas. Suck!

När väl lurarna är parkopplade får jag medge att den trådlösa prestandan är riktigt bra; inga distraherande synk-problem eller andra störningar under hela min testperiod och knappt synbar latens vid video.

Men jag tycker nog det är hög tid att någon kokar fram en alternativ standard för parkoppling som gör att vi kommer iallafall lite närmare vad Apple gjort flera år i rad nu.

Lyckligtvis är olägenheterna ovan (nästan) förlåtna när man hör ljudet, som överlag är det bästa jag hört från något par True Wireless-lurar.

Ljudbilden går att avnjuta i timmar. Det varma och sammetslena mellanregistret är definitivt höjdpunkten, i synnerhet röster återges homogent och väldigt naturligt. Men jag gillar också basen som är behagligt tung utan att färga röståtergivningen och diskanten som aldrig sticker ut utan mer känns som en naturlig förlängning av mellanregistret.

Men trots det behagliga framförandet känns de synnerligen snyggt detaljerade och finkorniga för att vara True Wireless-lurar. Jag inspirerades ganska snabbt till att göra en djupdykning i musikbiblioteket och plocka fram gammalt guld som Oscar Peterson, Nina Simone och Frank Sinatra och blev förvånad över hur ”Hi-Fi” Momentum TW 2 faktiskt låter jämfört med vad jag är van vid för den här typen av hörlurar. Och du kan spela högt utan att de börjar låta hårt.

Finsmakare lär uppskatta att man tagit en annorlunda approach från den lite mer ”kommersiella” (och många gånger väldigt underhållande) tuningen i storebror Momentum 3. Samtidigt tycker jag att TW 2 låter en smula mer raffinerat samt har djupare bas än Sony WF-1000XM3, som annars också låter riktigt bra. Ska jag anmärka på något är basen inte riktigt lika tajt som i Powerbeats Pro och den nedre diskanten känns en gnutta tilllbakadragen ur kartong. En liten EQ-justering (se bild) gör underverk och får ljudbilden att hamna extremt nära mitt ideal.

Det är också lite underligt att ett par lurar så fokuserade på ljudet inte har stöd för aptX HD - för stöd av högupplöst 24-bitars ljud (t ex Tidal Master) över Bluetooth.

Liksom i regel för TW-hörlurar är röstupptagningen vid samtal inget märkvärdigt. Inget nytt där.

Den aktiva brusreduceringen gör ett bra jobb med att dämpa statiska, lågfrekventa ljud som AC och motorväg men är i min erfarenhet inte alls lika pålitlig som AirPods Pro vad gäller mer högfrekventa - i synnerhet plötsliga - ljud som ibland tenderar att t om bli förstärkta (!?) med brusreduceringen igång.

Däremot är den passiva isoleringsförmågan desto bättre, så en kombination av den passiva och aktiva isoleringen ger ändå en solid dämpning i de flesta sammanhang.

Transparency-läget är ju som vanligt grymt användbart och gör sitt jobb, men AirPods Pro med sin naturligt ventilerade design är helt överlägsna i sin förmåga att bara ”försvinna” och ge en helt naturlig pass-through. Med Momentum och dess förslutna passform hör du omgivningen väldigt bra men din egen röst kommer fortfarande att låta som om du har fingrarna i öronen.

Precis som andra lurar av denna typ är chanserna stora att både funktionalitet och ANC-prestanda kan komma att förbättras via mjukvaruuppdateringar, så ha det i åtanke.

På pappret lovar batteritiden gott för TW-lurar, 7 timmar på en laddning närmare bestämt. MEN det är med ANC avstängt. Annars får du ut mellan 5 och 6 timmar. Fortfarande hyfsade siffror sett till konkurrenterna; bättre än för Airpods Pro men aningens sämre än de lite klumpigare Sony WF-1000XM3. Nackdelen är alltså inte batteritiden i sig, utan Sennheisers lite missvisande siffror.

Med etuiet fulladdat bör du få ut någonstans mellan 20 och 25 timmar totalt och med tanke på att 10 min i etuiet ger 1h extra lyssningstid bör du inte uppleva några bekymmer vad gäller batteritid i praktiken, bara du gör rutin av att ladda etuiet då och då.

Ett litet minus på tal om det, är att etuiet inte har stöd för trådlös laddning. Det är ju ändå premiumlurar vi talar om.

Jag kan dra två slutsatser efter min tid med Momentum TW 2. Den första är att True Wireless-hörlurar har börjat låta riktigt bra; till den grad att mitt tidigare argumentet mot kategorin vad gäller ljudkvalitet per krona inte längre är relevant. Och ännu bättre kommer det att bli framöver!

Slutsats nummer 2 är att slutsats 1 inte kommer att spela någon större roll för de stora massorna så länge Apple fortsätter att ha ett sådant massivt försprång i form av användarvänlighet. Jag sitter med en Macbook Pro (2018) som jag cashat nästan 40 000 riksdaler för och som ofta driver mig till vansinne, så tro inte för en sekund att jag rakt igenom är någon Apple-fanatiker - men vad gäller Airpods (och till viss del Beats) kan man bara konstatera att de knäckt koden och lever upp till sin klassiska ”it just works”-filosofi.

Kan du leva med att genomgå en smärre procedur varje gång du ska växla från en enhet till en annan, då är Momentum TW 2 snygga, bekväma och framförallt jäkligt välljudande TW-hörlurar som kommer att fylla de allra flesta av dina behov oavsett om du pressar bänk, sitter på bussen eller hemma i fåtöljen och lyssnar på Mahlers Symfoni No. 3 med ett glas vin i näven. Jag vill knappt sluta lyssna på dem!

För musikälskaren blir det därför en solklar rekommendation. För alla andra? Då får du fortfarande ett par jäkligt bra allround-lurar, fast dyra sådana.

Sennheiser är en tysk tillverkare av i huvudsak hörlurar och mikrofoner, grundat 1945 av Dr Fritz Sennheiser. De står b la bakom shotgun-mikrofonen MKH-416 som är en riktig klenod och återfinns på många filminspelningar. På hörlurssidan täcker de i princip alla kategorier som finns och är välkända både inom proffsindustrin och bland konsumenter b la för monitorlurarna HD 25 och HD 600-serien för HiFi-lyssning, som båda levt ett långt liv och fortfarande är väldigt populära. Sennheiser står också bakom de bisarrt påkostade superhörlurarna Orpheus HE-1, som av många som fått chans att lyssna är de bästa i världen. Jag är inte helt ombord på det tåget, men de är otvivelaktigt de dyraste med en prislapp på över 600 000 kronor…!