Test: Nothing Headphone (1)

En, för Nothing, sprillans ny produktkategori

London-baserade Nothing har gjort sig kända för att lansera telefoner och in-ear-hörlurar med lika delar utstickande design och förhållandevis prisvärd prestanda. Ett segment företaget däremot ännu inte varit inne och testat vattnet i är over-ear-hörlurar. Något som i och med lanseringen av nya Nothing Headphone (1) inte längre stämmer.

Så var placerar sig Nothings första, större hörlurar i den ganska tuffa konkurrensen och är de värda de 3 490 kr prislappen skvallrar om?

Så Nothing ett par hörlurar kan bli

Även om insidan hos ett par hörlurar inte riktigt är lika spännande som exempelvis en telefon håller Nothing ändå hårt på sin genomskinliga design också hos Headphone (1). Huruvida de är det snyggaste som lanserats sedan 50-talets studiohörlurar eller om designen borde stannat på 50-talet är utan tvekan subjektivt. En vågad design har Nothing däremot och oundvikligen fått till med Headphone (1) och personligen tycker jag ändå de ser okej ut. Framförallt ger de ett ganska avslappnat intryck med den genomskinliga plasten och de mattgrå färgvalen. För dig som vill ha något lite mer diskret finns de även i en mörkare variant.

Utsidan av kåporna är en blandning av plast och aluminium och visst bidrar metallpartierna till den hyfsat exklusiva känslan. Däremot har jag stundtals irriterat mig på metall-mot-metall-ljudet som uppstår när de både yttre delarna nuddar vid varandra vid hanteringen av hörlurarna. Bygeln är i plast och justeras steglöst och med lagom mycket rum för att troligen passa de flesta huvuden utan problem.

De båda öronkuddarna och vadderingen i bygeln ska också vara designade för att motverka spår från olja och smink. Något jag ändå får ge godkänt för, åtminstone fallet med olja, då återfuktaren jag använder på mitt inte särskilt hårprydda huvud annars gärna oljar av sig på det mesta.

För dig som gärna bär runt på dina lurar skickar Nothing med ett trevligt tygfodral som dessutom går lätt att öppna och stänga (titta Sonos, det går att göra). Själva kåporna är däremot fasta gentemot bygeln och går alltså inte att vika ihop inåt.

Passform och kontroll

När det kommer till att ha hörlurarna på huvudet vill jag påstå att Nothing lyckats väldigt, väldigt bra. Speciellt för att vara en förstagenerationsprodukt. De båda kuddarna är lagom stora för att utan problem inhysa mina (hyfsat) normalstora öron utan att för den delen knyckla ihop dem. Trycket mot huvudet är även det lagom och att sitta med hörlurarna under längre perioder har inte varit några problem. Något som troligen kan tillskrivas den flexibilitet med vilken kåporna tillåts vinklas inåt och utåt. En utmärkt lösning. Viktmässigt är hörlurarna varken lätta eller tunga, men med materialvalen i åtanke känns de 329 gram Headphone (1) väger in på särskilt överdådiga.

Kontrollmässigt inhyser Nothing Headphone (1) en hel del alternativ. Först och främst ska beröm ges för en ordentlig, fysisk tvåläges av och på-knapp. Bortsett från denna är även övriga knappar av fysisk karaktär vilket subjektiv är ”the way”.

Högst upp på den högra kåpan (via vilken all kontroll sker) finns en snurrknapp som agerar både volymkontroll, start/stopp-knapp samt gör det möjligt att byta mellan olika ANC-lägen genom att hålla knappen intryckt någon sekund. Under denna finns en ”paddel-knapp” som både fungerar för att hoppa till nästa eller föregående låt och även gör det möjligt att snabbspola. En lite ovanlig, men kul-att-ha funktion.

Den plattare delen av den högra kåpan stoltserar också med en knapp som kan ställas in för två olika funktioner via enkeltryck eller tryck och håll. T.ex. går det att starta telefonens röstassistent, stäng av mikrofonen eller skifta mellan olika EQ-profiler.

Avslutningsvis finns till råga på allt också en dedikerad parningsknapp för Bluetooth-anslutningen gömd på insidan av den högra kåpan. Tack för den tycker jag och överlag fungerar kontrollalternativen som sådana riktigt bra och så snart man fått till handplaceringen nås samtliga tre kontrollknappar utan problem.

Ljudet- och appen

Hur låter de då? Bra, skulle jag säga. En bit över tretusen-bra? Där blir det lite svårare. Inte för att ljudet är dåligt. Snarare är det ganska detaljerat och lättlyssnat. Däremot saknar jag framförallt omfamningen och storheten i ljudbilden. Nu blir det lätt lite tråkigt och komprimerat och samma stora ljud som t.ex. likvärdigt prissatta Sony XM5 får du inte här.

EQ-delen i appen kan (eller nej, måste) också användas för forma ljudet åt ett lite mer balanserat håll. Vilket faktiskt går hyfsat. Personligen krävdes det däremot ovanligt stora justeringar gentemot standardkurvan för att få till en ljudbild jag upplevde som okej. En process troligen långt ifrån alla vill sitta och pilla med. Så ja, här hade jag faktiskt hoppats på lite mer. Framförallt också då ljudet är utvecklat tillsammans KEF. Vilket är en av mina gamla högtalarfavoriter från tiden jag faktiskt satt med en riktig 5.1-ljudanläggning istället för de ljudlimpor som numera rullar in och ut under TV:n.

Dåligt är ljudet som sagt inte. Däremot hade det varit riktigt kul om det också tagit klivet till den extra dimension designen och den övriga funktionaliteten faktiskt befinner sig i. Något positivt i sammanhanget är dock att EQ-inställningarna sparas direkt i hörlurarna. Vilket gör att de bibehåller ljudbilden även om du kopplar dem till en enhet som inte har stöd för Nothings app. Appen (vid namn Nothing X) är annars samma trevliga, lättnavigerade och snabba variant företaget använt till sina tidigare hörlurar.

ANC och ytterligare funktionalitet

För att spinna vidare på funktionalitet inhyser Nothing HeadPhone (1) en ganska duktig mängd sådan. Först och främst finns ett fullt dugligt ANC-läge i fyra nivåer samt ett transparensläge. Gällande att ta bort miljöljud isolerar de båda kåporna förvånansvärt bra redan passivt. Däremot tillför den aktiva brusreduceringen givetvis en ytterligare dimension och tar effektivt bort monotona miljöljud. Däremot slinker tal och högre ljud igenom lite lättare.

Transparens-funktionen är okej och släpper utan problem igenom tal och miljöljud. Däremot introducerar den ett påtagligt brus i förstärkandet av ljud och i närheten av den utomordentliga transparens-funktionen hos Sonos Ace-hörlurar kommer den inte. Men de kostar också en smula mer.

Bortsett från ovanstående finns stöd för trådlöst, högupplöst ljud via LDAC-protokollet samt möjlighet till lossless-lyssning över USB-C. Med i förpackningen följer också en vanlig 3.5 mm-kabel för trådad lyssning och hörlurarna fixar därtill att parkopplas med två samtida enheter över Bluetooth Multipoint. För dig som uppskattar huvudspårning och rumsligt ljud (Spacial Sound) finns stöd även för detta. Så en gedigen uppsättning funktionalitet utan tvekan.

Batteritid och laddning

Den utlovade batteritiden, som verkar stämma relativt väl, är cirka 80 timmar med ANC-funktionaliteten avstängd och (betydligt) lägre 35 timmar med funktionen aktiverad. Nog för att det finns hörlurar som har nästan den dubbla speltiden även med brusreducering aktiverad. Men jag skulle ändå säga att Headphone (1) lämnar en duglig speltid.

Laddning sker via den inkluderade USB-C-kabeln och att fylla hela batteriet tar cirka två timmar. En laddning på fem minuter ska dessutom möjliggöra hela 5 timmars speltid (med brusreduceringen avstängd). Vilket inte är fy skam.

Ett bra, men inte perfekt, första försök

För att summera mina intryck av Nothings första over-ear-hörlurar gör de trots allt väldigt mycket rätt. Funktionaliteten lämnar inte särskilt mycket till övers. Passformen är ordentligt trevlig och materialvalen likaså. Designen är givetvis en helt annan femma. Antingen älskar du dessa, eller så avskyr du dem. Kvalitativa är de oavsett.

Det enda som egentligen håller betyget nere är faktiskt ljudet i kombination med prislappen. Ljudbilden efter en del justeringar är inte dålig. Men konkurrensen är tuff när det kommer till over-ear-segmentet och det finns utan tvekan hörlurar med bättre ljud både i och strax under de 3 500 kronor Nothing efterfrågar här. Däremot törs jag påstå att ingen av hörlurarna i nämnda prisklasser designmässigt står ut lika mycket som Nothing Headphone (1). Sen huruvida det motiverar ett köp trots att ljudet lämnar lite att önska är troligen upp till var och en att avgöra.