Test: Motorola Razr 70 Ultra

Ta i trä

I en tid när de flesta tillverkare håller sig till metall och glas så har Motorola valt en lite annan väg med Razr 70 Ultra. Du kan nämligen beställa den antingen med ett bakstycke i lilaaktig Alcantara, även känd som Pantone Orient Blue, eller så väljer du trä-looken som vi har haft på testenheten, officiellt känd som Pantone Cocoa.

Oavsett vilken du väljer så får du något som sticker ut en smula bland allt glas och metall som annars dominerar marknaden, något som faktiskt är rätt trevligt i praktiken med.

Trots att testenheten garanterat varit hos fler redaktioner senaste tiden så ser bakstycket ut att hålla emot vardag och äventyr riktigt bra, och inga uppenbara skador finns att skåda, och i all sin enkelhet så ger det ändå Motorola Razr 70 Ultra något lite eget, något unikt.

Extra skräp inkluderat

I grund och botten erbjuder Motorola Razr 70 Ultra en Android-upplevelse som är ganska nära den i Googles egna Pixel-telefoner, d.v.s. marginella förändringar i hur Android som så ser ut och fungerar. Det är något som jag personligen uppskattar väldigt mycket.

Något jag däremot inte uppskattar är alla extra, förinstallerade applikationer och notiser som ramlar in när enheten aktiveras. Såväl spel som andra appar ligger där och skräpar utan att någon bett om det. Enkelt att avinstallera förvisso, men väldigt onödigt att ens behöva det.

Är Motorola mån om att ge sina användare mycket ur kartong, låt det då åtminstone vara ett val i samband med aktivering av enheten snarare än att klämma in det som standard.

I den Android-version som telefonen levererades med så fanns även Moto AI på plats i systemet, något som redan då hade hunnit bli ersatt av Motorola Qira istället, trots att inställningarna för det låg kvar. Detta löstes genom nästa Android-uppdatering visserligen, men ett ganska bra tecken i sig på varför tillverkare bör vara lite mer försiktiga med vad som blir “permanenta” delar av systemet eller ej.

Bilder med en del hjälp

Motorola Razr 70 Ultra levereras med två 50-megapixelkameror inbakade i den yttre skärmen, dels en bildstabiliserad huvudsaklig kamera, dels en ultravidvinkelkamera för ett än bredare perspektiv. Kompletterar gör även en 50-megapixelkamera inbakad i den inre skärmen för exempelvis videosamtal eller liknande.

På detta även möjlighet att beskära sensorn till en digital 2x-zoom via kameraappen som standard men även möjlighet att beskära ytterligare för än mer zoom. Som alltid så påverkar detta dock slutresultatet, så se till att det verkligen inte finns några andra alternativ för att fånga motivet först.

Tack vare formatet på enheten och den yttre skärmen så fungerar det alldeles ypperligt väl att använda huvudkamerans sensor och magi för att även fånga exempelvis selfies, något som onekligen är en ordentlig fördel för vikbara mobiler av den här typen.

Bilderna blir generellt bra, kanske inte nödvändigtvis tack vare en utomordentligt bra kamerauppsättning som så utan snarare för att mjukvaran i telefonen hjälper till en hel del. Det är ofta ganska uppenbart då det märks en tydlig skillnad i när bildbearbetningen är klar och bilden förändras framför ögonen på en. Inte nödvändigtvis fel som så, den absoluta merparten användare blir snarare mer nöjda med det hela, men det är även mer uppenbart än i många andra enheter.

Med yttre friheter

En av de kanske största fördelarna med Motorolas implementation av yttre skärm är att du som användare kan få tillgång till fler appar som går att köra på den skärmen jämfört med vissa andra tillverkare.

Det är inte nödvändigtvis alltid praktiskt eller smidigt att köra exempelvis meddelandeappar på en 4"-skärm som så, om du inte är exceptionellt pricksäker och stadig på hand då. Men bara ATT det går kan vara värt mycket för många.

Motorola har heller inte snålat in på den yttre skärmen även om den inte är fullt lika ljusstark som den inre. I övrigt matchar den väl i såväl uppdateringsfrekvens som pixeltäthet, något som gör det lika trevligt att snabbt läsa igenom ett mejl eller meddelande på den som på den inre skärmen.

Imponerande uthållig

På insidan av Razr 70 Ultra hittar vi ett batteri på ändå ganska imponerande 5 000 mAh som stödjer snabbladdning både trådlöst och trådat och även möjlighet att ladda andra enheter trådlöst.

Den trådade snabbladdningen toppar på hela 68 W, vilket ändå får ses som klart godkänt. Åtminstone om den fungerade tillförlitligt då.

Under testperioden har det testats med två separata laddare som båda kan ge upp till 100 W med ganska blandade resultat. Antingen utebliven snabbladdning eller snabbladdning som kommer och går med några få tillfällen av väl fungerande snabbladdning. Tanken god. Genomförandet sådär.

Trådlöst kan du ladda Razr 70 Ultra med upp till 30 W och är det så att du har andra tillbehör som behöver en liten knuff, då finns även stöd för att låta din Razr ladda den andra enheten med 5 W. Praktiskt i nöd ändå!

Väl fulladdad så räcker de 5 000 mAh ändå relativt väl och länge, åtminstone så länge du inte kör skärmen i alltid på eller plöjer runt i något mobilspel. Spenderar du mesta tiden med att doomscrolla på sociala medier och svara på ett och annat meddelande, då klarar du utan större besvär en hel dag och kanske rent av lite till.

Tunna löften

Allt fler smarta mobiler, allra helst i prisklasserna som Motorola Razr 70 Ultra spelar i, får löften om mjukvaru- och säkerhetsuppdateringar som vida överstiger den livstid som de flesta anser rimlig för sin mobiltelefon. Det är bra och allra helst i tider då AI sänker ribban för att hitta och utnyttja sårbarheter i sagda mjukvaror.

Med tanke på detta så är det en stor besvikelse att Motorola har snålat in med just dessa löften och erbjuder “endast” tre Android-uppdateringar, varav den första redan klarats av, och säkerhetsuppdateringar upphör i februari 2030.

Även om många köpare här och nu sannolikt vandrat vidare före februari 2030 så borde enheten som så vara livskraftig ett par år till. Det är lite inräknat i prislapparna för moderna smarta telefoner. Tillverkarna behöver bli bättre på det här rent generellt och allra helst i de övre prisklasserna.

Svår att ogilla

Även om det finns ett och annat att gnälla på vad gäller Motorola Razr 70 Ultra, både objektiva och subjektiva punkter, så är det ändå svårt att ogilla den i sin helhet. Den har ändå något särskilt, något som gör att den är lätt att förlåta för sina brister.

Även om Razr 70 Ultra kanske inte är bäst på pappret, eller billigast, eller mest praktisk så är det ändå en enhet jag hemskt gärna plockar upp och använder, både med yttre och inre skärmen.

Träbakstycket, som först kanske mest känns som en gimmick, ger ändå Razr 70 Ultra något eget, något som känns oväntat trevligt och som tveklöst är ett välkommet avbrott bland allt glas och all metall som präglar i stort sett alla andra mobiler.

Det är synd att Motorola har genat och slarvat lite här och var, för det här skulle kunna vara en väldigt perfekt vikbar mobil för väldigt många användare.