Slutsats (9/10): De flesta bristerna från ettan är ordnade. Uppdragen är mycket mer varierade och allt har blivit större, mer levande och fått en tydligare röd tråd. Det är en av de mysigaste spelvärldarna någonsin och jag bryr mig faktiskt om vad som händer med Ezio och hans familj. Jag njuter av att bara röra mig runt i städerna och samlar på betydligt mer än jag brukar i liknande spel. Kontrollen är inte felfri, men jag har väldigt lätt för att ha överseende med bristerna när så mycket håller en så hög klass. I mina ögon är det här inget mindre än ett mästerverk, om än något kantstött.