Grafik (7/10): Det grafiska imponerar inte direkt och dessutom blir det lite plottrigt här och var, men allt är väldesignat och väldigt charmigt. Men varför täcker Donkey upp en fjärdedel av skärmen?
Spelkänsla (9/10): Vem kunde tro att det var så här roligt att spela ett plattformsspel med trummor? Oavsett om man springer, boxar eller svingar i lianer är både kontrollen och spelglädjen på topp.
Varaktighet (6/10): För att orka spela mer än en till tre banor i rad krävs ett starkt psyke och uthålliga armar, så Jungle Beat fungerar bäst för korta spelsessioner.
Slutsats (8/10): Skulle jag beskriva Jungle Beat med ett ord skulle hysteriskt ligga bra till. Höger, höger, hopp, klapp, klapp, vänster, hopp, klapp. Kaotisk underhållning. Den begränsade livslängden gjorde att spelet var nere på en sjua och harvade till en början, men ju mer jag spelade desto säkrare blev åttan.