Nyckeln Till Frihet

Jag måste gå imot strömmen och säga.. Kass

Jag satt hela tiden och väntade på att det skulle ske något, men det hela var bara som en lång dokusåpa.

Detta är en film för frimärksamlare. Jag förstår verkligen inte varför den fått så bra kritik, det är knappast en särskilt "fin" film heller.
Nog för filmer kan vara segdragna, men då måste det finnas en vacker gnista genom hela filmen som väcker känslor, men den här saknade det helt.

Nyckeln till frihet är rankad som den näst bästa filmen genom tiderna enligt IMDB.com som besöks av 13 miljoner varje månad.
Och visst är det en sorglig och minnesvärd film vi får se med dialoger lika finslipade som Andys stengubbar.
Karaktärerna är charmiga och älskvärda precis som i "Den gröna milen".
Men filmen byter för mycket riktning i slutet och blir allt för overklig för sitt eget bästa.
Dessutom kan jag rada upp många filmer som är bättre än Nyckeln till frihet så näst bäst är den då inte.
Jag tror filmen hade varit mycket bättre om jag inte haft så höga förväntningar på filmen.

Den här filmen har ju fått så strålande betyg i alla forum så nu måste jag ta mig samman och se den ordenligt. Jag köpte den för kr 45,- på Movieline. (Halvtaskig DVD-kvaité men vad kan man vänta sig för kr 45.-?)
En välgjord traditionell fängelsefilm, bra skådespeleri, välgjord i största allmänhet men... För mycket amerikanska schabloner i min smak för att få högre poäng. Den elake förlorar/åker alltid dit och den gode vinner alltid. I slutscenen ses vi i solnedgången/på stranden och så lever vi lyckliga i resten av vårt liv. Hmmm...
Jag missade nog någon poäng, så kan någon förklara varför den här filmen är så fantastiskt bra?